helt seriöst livet, vad fan vill du mig? varför gör du det SÅ JÄVLA SVÅRT?

känner bara att detta går inte, det har aldrig gått. bröstkorgen är tyngre än tyngst. jag vill ta bort alla vänner och låtsas att jag aldrig lärt känna någon, jag önskar att ingen spelade roll för jag orkar inte bry mig om någon annan än mig själv och bara det är jag fruktansvärt dålig på.

jag återkommer.

världens finaste låt

ungefär det jag orkar, för huvudet är fullt av noter jag ska lära in, hur hösten kommer bli utan CSN, försök till att ignorera det dåliga självförtroendet och samtidigt inte ta åt mig av han som inte alls kan ta mig på allvar utan ska skämta om allt jag gör.

jag kan bara tycka att när nu jag försöker så jävla mycket som jag faktiskt gör, när jag är modig fast jag helst av allt bara vill sovasovasova, när jag är så förståndig, när jag tänker efter innan jag säger och tycker, när jag gör mina läxor, när jag övar, när jag inte skyller ifrån, när jag tröstar och ger goda råd, inte äter osunt och framförallt  är ärlig mot mig själv så kan jag faktiskt tycka att jag borde få något tillbaka och inte ska behöva leta desperat efter låtar som passar mitt sorgsna men samtidigt likgiltiga humör.

att vara modig gjorde mig mest ledsen.

förlåt men det känns bara så rätt när jag ser dig, trots att det är så nytt. min hand passar runt din midja och dina andetag värmer min hals i exakt rätt temperatur.