känner bara att detta går inte, det har aldrig gått. bröstkorgen är tyngre än tyngst. jag vill ta bort alla vänner och låtsas att jag aldrig lärt känna någon, jag önskar att ingen spelade roll för jag orkar inte bry mig om någon annan än mig själv och bara det är jag fruktansvärt dålig på.

jag återkommer.

världens finaste låt

ungefär det jag orkar, för huvudet är fullt av noter jag ska lära in, hur hösten kommer bli utan CSN, försök till att ignorera det dåliga självförtroendet och samtidigt inte ta åt mig av han som inte alls kan ta mig på allvar utan ska skämta om allt jag gör.