babbel.

hur är det möjligt att få så mycket bekräftelse, kärlek och intimitet och ändå känna sig sämst och ensammast i hela världen, universum, europa? europa är större än universum om ni inte visste det. är vilse i en jävla skitstad. är vilse vart jag än är. det är konstigt att jag alltid gråter när jag inte vill men när jag som mest känner för det går det inte. det ordnar sig får jag höra, vilket får mig att undra om jag bara överdriver det som är jobbigt, vilket gör att jag inte vågar prata om det, för om allt nu ordnar sig; är mitt problem verkligen ett problem då? jag är så jävla rädd för min osäkerhet, för den riskerar och leker med allt som betyder något för mig.