frågar mig varför vissa saker ska vara så svårt för mig och inte för andra. vågar inte vara glad för känslan när jag sedan blir sårad och besviken kan nu närmast beskrivas som att jorden under rasar för mig. tittar i spegeln och känner mig grå och trist. äter för att få tiden att gå. slås av fysisk ensamhet och kramar mig själv. tillvaron har kanske stannat för gott, efter ett år av försök för att få igång den.