för några timmar sedan ändrades min världsbild. för några timmar sedan satt jag mest och stirrade ut i luften, för jag trodde inte mina öron. för några timmar sedan insåg jag att det senaste ett och halva året har varit helt meningslöst, allt jag sagt, allt jag gråtit, allt jag fått höra har varit helt meningslöst, för jag har inte fått ärlighet tillbaka. för några timmar sedan fick jag för första gången på riktigt känna hur det känns att bli pratad bakom ryggen på. jag tänker inte romantisera detta som jag alltid gör. jag vet inte ens hur jag känner. besviken tror jag. arg ibland. ledsen. små stunder vill jag skratta åt det. jag har varit vaken i tre timmar och försökt känna efter hur det faktiskt är. jag är nog avdomnad. gick från mariatorget till hornstull och grät oavbrutet men tårarna var nog mest fysiska. senast förra veckan fick jag höra att jag var någon, att jag hade en betydelse. samma mun har nu förvrängt fakta och gjort mig mindre än någonsin. en människa har fått mig att nedvärdera mig själv, att inte ta mig själv på allvar. en människa jag såg som en av mina bästa vänner, som jag älskade, respekterade och framförallt litade på och kände trygghet med. en människa som nu tagit av sig fåraklädseln och blottat vargtänderna. jag är stum, damer och herrar, för jag har aldrig känt mig så lurad.