förvirringen är total. känns som om jag har tre veckors tårar väntandes i panngloben som aldrig får komma ut. vill krypa ner i eran famn och låta er ta hand om mig, utelämna allt och inte ta ett enda ansvar. run away, if I were wise I'd run away. internet dör snart och inte har jag gjort några läxor. får sitta med de andras blickar på mig imorgon slarvig och oflitig men jag rycker på axlarna för det där spelar faktiskt ingen roll för mig just nu.