den där låten.
vi spelade den tusen gånger om.
du nämnde den. om och om igen.
men du gav väl den till alla.
"ni kanske aldrig blir bästisar"
och en etikett blev satt.
är det så? och är det så det alltid har varit?
har jag lagt ner så mycket möda på något som aldrig kommer bli fullständigt?
kanske har haft för höga tankar.

och kanske jag har för höga krav på en drömmare.

ibland önskar jag faktiskt att ord bara var ord.
men det är så människan är får jag höra och jag ska bara leva med det.
men jag är kanske en sån som inte KAN leva med det
kanske inte kan leva så
att bara förvänta sig något ytligt från någon jag tycker så mycket om.


mest önskar jag att det
aldrig blev höst
aldrig blev vår
aldrig blev dag
aldrig blev nytt