för att för er går livet framåt men för mig bromsas det ständigt upp av ledsna kvällar och oro i magen och en sån jävlajävlajävla besvikelse och trötthet, att man mår för att någon gjorde fel. klart ni kan säga att det ordnar sig. jag vill inte att det ska ordna sig. jag vill att det ska vara bra nu. ringde impulsivt till prästen men la på och skrek i badrummet för om inte ens guds utvalde kan hjälpa mig vem fan kan?